Detta är ytterligare ett försök i mina ansträngningar att fullt uppskatta deckar/kriminalromangenren. Men där jag blev alldeles förtjusad av Stieg Larsson lämnar Elizabeth George mig ganska kall. Den största behållningen är miljön, London. Det är alltid extra roligt att läsa om en plats man besökt ofta, och det blir ännu lättare att visualisera scener runt Leicester Square och Embankment.

När ingen ser handlar om en seriemördare som angriper unga pojkar på glid i centrala London. De verkar alla ha någon sorts koppling till ungdomscentret Colossus där någonting verkligen inte står rätt till. Thomas Lynley och Barbara Havers tvingas på en gång jonglera med fallet, blodtörstiga journalister, en profilerare med egna motiv, sina respektive komplicerade hemsituationer samt en alldeles osannolikt korkad och inkompetent streber till chef. Visst är grundstoryn intressant och riktigt bra, men George drar ut den över på tok för många sidor. I ärlighetens namn ska tilläggas att det är mycket sannolikt att jag hade förmått uppskatta boken i betydligt större utsträckning om jag läst några av hennes andra böcker tidigare och på så vis redan varit bekant med och engagerad i de centrala karaktärerna. Det märktes tydligt att en del gick mig spårlöst förlorat.

Robert Jordans massiva fantasyepos om Draken återfödd, Rand al’Thor, fortsätter - och om de senaste böckerna varit en aning segdragna, så tar han nu igen detta med råge!

Det är svårt att blogga om böckerna ur Sagan om Drakens Återkomst eftersom man hela tiden riskerar att avslöja för mycket för de som ännu inte upptäckt serien. Därför kommer jag längre fram att skriva en sammanfattande post om serien som helhet, och nöjer här mig med att säga att bok 21 (!) är en av de bättre, bland annat på grund av den mycket välkomna tempoväxlingen.

…nu var det verkligen alltför länge sedan jag uppdaterade min blogg. Jag minns knappt vilka böcker jag läst men ska ändå göra mitt bästa för att blogga dem. Tack för ert tålamod!

Jag upptäckte Gabrielle Zevins Elsewhere på Waterstone’s i London när jag letade efter en bra bok att använda i Engelska B-kursen. Eftersom jag tidigare läst och förtjusats av Alice Sebolds Flickan från ovan blev jag genast intresserad av intrigen Elsewhere som påminner mycket om den förra.

Den 15-åriga Liz blir påkörd av en smitare och omkommer. Hon vaknar upp på SS Nilen, ett skepp på väg till Elsewhere, omgiven av andra nyligen omkomna. Det tar dock tid för Liz att förstå att hon är död, även sedan hon fått bevittna sin egen begravning, och sedan tar det ännu längre tid för henne att acceptera det. Hon blir beroende av OD:s, observation decks, från vilka hon kan följa sin familj och sina vänner på jorden – och även taxichauffören som körde på henne. Men hennes tid är kort. I Elsewhere lever man baklänges, från dödsdagen till dess att man är en sju dagar gammal bebis, då man återförs till jorden för att födas på nytt. Ska Liz ägna tiden åt att försöka kontakta sin familj och avslöja den som är skyldig till hennes död, eller göra det bästa av sin död och ”leva” fullt ut?

De första eleverna jag delat ut boken till har formligen slukat den, de är dock samtliga tjejer. Vi får se hur den tas emot av en 30-grupp Engelska B-elever med både killar och tjejer.

Strax innan jul kommer Morvern Callar hem och hittar sin pojkvän död på golvet efter ett makabert självmord. Hennes reaktion blir inte riktigt som väntat. I stället för att kontakta polisen väljer hon att gå till jobb som vanligt, och följa med bästa vännen ut på fest efteråt. Inte heller nästa dag berättar hon för någon, tiden går och festandet fortskrider. När hon hittar pojkvännens roman-manuskript skickar hon in den i sitt eget namn, och reser utomlands för pengarna.

På något vis påminner Allan Warners Morvern Callar mig om en pjäs jag såg i tonåren, Shirley Valentine. Båda handlar om att kasta loss från sitt liv, på gott och ont, och göra något helt oförutsägbart och i båda fallen spelar en utlandsresa en central roll i huvudpersonens sökande efter sig själv.

Christina Nord Wahldéns Kort kjol handlar om Myran som på en efterfest blir våldtagen av två klasskamrater. Det är en kort men engagerande berättelse om konsekvenserna av en av de vanligaste typerna av våldtäkter - den som begås av bekanta, “vänner”, till offret. Trots titeln pekas det inga fingrar, vare sig mot Myran eller samhällets hantering av händelsen. Mest rörande är fosterfamiljen på landet som hjälper Myran att läka sina sår.

Mian Lodalens fortsättning på Smulklubbens skamlösa systrar handlar om de utmaningar och påfrestningar som varje förhållande utsätts för, oavsett om man är heterosexuell eller homosexuell eller “har procent”. My är hejdlöst kär i sin Bob och går därför med på en trekant med henne och deras gemensamma gamla flamma C-kupan. Kan något förhållande överleva en tredje part?

Boken kändes inte alls lika fräsch som den första, kanske för att denna bok avhandlar just sånt som är gemensamt för alla - den erbjuder alltså ingen särskild inblick i gay-kulturen. Snarare är det en faktiskt ganska tråkig avhandling av ett förhållandes liv och död.

Lauren Weisbergers bok om den unga aspirerande journalisten Andy som tar anställning som assistent på modetidningen Runway har nyligen filmatiserats med Meryl Streep i rollen som den diaboliska chefen Miranda Priestly. Mitt i prick vågar jag säga, utan att ha sett filmen. I övrigt är det en ganska ordinär berättelse i chick-lit genren: lyxigt New York liv kryddat med kärleksbekymmer och ett hejdlöst flöde av dyrbara märkesvaror från Gucci, Manolo Blahnik, Oscar de la Renta och - givetvis - Prada.

I en ganska ojämn och rörig roman återvänder Stephen King till Derry och berättar om en ny grupp ungdomar som växt upp där. Perspektivet liknar det i Det, händelser i barndomen inverkar på händelser i vuxenlivet. Som pojkar räddar Henry, Pete, Jonsey och Bävern den förståndshandikappade Duddits från mobbare. De upptäcker snart att han inte är som andra på mer än ett sätt och att umgänget med honom förändrat även dem. 25 år senare kommer deras nya förmågor väl till pass när ett rymdskepp kraschar i skogen nära jaktstugan de samlats i och ett illasinnat virus börjar sprida sig.

Jag gillar när King beskriver ungdomsvänskap, det är främsta anledningen att jag läser Det om och om igen. I Drömfångare är det dock ganska snålt med barndomsminnena, vilket jag tycker är synd.

Sara Kadefors bok om två tonåringar som träffas på nätet verkar kanske banal på ytan, men är egentligen en rikigt bra och rörande historia om ungdomars känsla av utanförskap kontra grupptryck.

Sandor dansar balett, ivrigt påhejad av mamma, och sneglar drömmande på Christina den ouppnåeliga. Han får utstå spott och spe från klasskamraterna, balett anses högst suspekt så naturligtvis måste Sandor vara bög. Ida å andra sidan är omåttligt populär och beundrad i sin tuffa grupp, en roll hon känner sig tvingad att leva upp till till varje pris. Hemma ligger mamma och sover hela dagarna och Ida oroar sig för den dagen då mamma inte vaknar. Båda känner sig outsägligt ensamma, tills de finner varandra på nätet och upptäcker hur mycket de har gemensamt. Men kan man vara ärlig, ens mot någon man aldrig träffat? Vågar man släppa sin mask helt? Och vad händer när en öppnar sig och den andra sviker, hur hittar man tillbaka till vänskapen igen?

Sandor slash Ida rekommenderas varmt, både till ungdomar och vuxna.